Inte att förringa är glädjen över livet. Att känna glädje över att få vara till, att kunna andas, röra sig, känna, se, höra, dofta, smaka.
Att bara existera eller att leva så fort att man inte hinner uppskatta vardagens underverk, det enkla, det som kan synas litet, är det att leva? Det är klart, om hjärtat slår och andningen fungerar och jag har förmågan att kommunicera med andra, då är det klart att jag lever. Men är det att verkligen leva?
Jesus säger i Johannes evangelium (Joh 10:10) så här; ” Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och förgöra, men jag (Jesus) har kommit för att ni skall ha liv och liv i överflöd”. Vad innebär det?
Jag skrev en sång vid ett tillfälle då jag var väldigt trött. Eftersom bönen (jag pratar med Gud) alltid varit en del av mitt liv så blev det naturligt att sången blev formad som en bön till Honom. Så här är en del av texten:
Allting andas mörker, Du finns här ändå
Allting andas tomhet, Du finns här men kommer Du förstå
Jag vet att ljuset finns i Dina ögon, men jag kan inte se
För trötthet har kommit emellan och jag kan varken se eller höra Dig
bara vet att Du finns
Mina läppar har slutat att tala, som om någon stängt min mun
vill uttrycka något men kan ej, i mitt inre känns allt som en dröm
Jag ser Dig som genom ett fönster
vill nå Dig men kommer inte ut
Jag ser Dig klart men som genom glas
Gud låt allting bli som förut, som innan jag kom hit
Jag lever, jag andas, jag lever
men är detta livet något liv
Vad är skrattet, var är leken, var är sången
som alltid förut funnits i mitt liv
Jag lever, jag andas, jag lever
men är detta livet något liv
nu bara andas jag
och vet att jag är till
Då, när jag skrev den här sången var jag väldigt trött. Ville bara hitta en plats för vila. Jag hade inte hittat en bra rytm i livet, balansen mellan att ge ut och fyllas på, utgivande och återhämtning. Men en sak visste jag, och det var att Han som gett mig livet ständigt fanns nära och att hos Honom fanns kraft och vila. Och fastän jag bedövad av min trötthet inte kunde känna närvaron avv att Han var där, så vågade jag tro att fanns där och ville ta emot mig. Den Gudsbild jag har gav mig det modet. Jag är väldigt glad för den Gudsbilden.
För mig kändes det bara som om jag fanns till, andades. För mig var inte det att leva så som jag ville att livet skulle levas. Idag, femton år senare, ser jag att ibland så är detta en del av livet. Då var jag väldigt trött men för en kort, väldigt begränsad tid. Några år senare skulle jag gå in i en helt annan dimension av trötthet och tomhet. Utmattad och deprimerad. Vad var det för liv då? Mörker, ångest och depression… Är det att leva? Ja, även om det inte är ett överflödande liv precis. Det kanske mer handlar om att överleva. Blott en dag ett ögonblick i sänder…
För mig är den stora trösten att Den Gud jag tror på inte skyr sådana tillstånd. Han lämnar oss inte i de svåraste och mörkaste tiderna, Han finns nära oss oavsett vart vi befinner oss i livet.
”Om jag sa: mörker må omge mig och ljuset bli natt omkring mig, så skulle själva mörkret inte vara mörkt för dig, natten skulle lysa som dagen, ja, mörkret skulle vara såsom ljuset” (Psaltaren 139:11-12)
”Om jag än vandrar i dödskuggans dal så fruktar jag intet ont, ty Du är med mig, Din käpp och stav, de tröstar mig” (Psaltaren 23:4)
Att leva!
Död och skugga är en del av livet, men att leva i gemenskap med Herren, med Jesus, är att leva i gemenskap med Honom som är ljus. Inget mörker finns i honom. Mörkret måste skingras när ljuset lyser. Att komma ur mörkret sker genom att låta Honom som är Ljuset få större plats i våra liv. Ju starkare Han får lysa med sitt ljus i oss, desto mindre möjligt för mörkret är det att bli kvar..
Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte fått makt därmed (Joh 1:5)
Att leva! Ett liv och ett liv i överflöd, vad innebär det?
I livet ingår ju både glädje och smärta, lidande och tröst, sår och helande…
Att leva med Honom som smakat livets hela register det tror jag ger verkligt liv. Han, Livets Konung, blev till i en kvinnas kropp, född som varje barn föds och till sist dör han, men genom en brutal avrättning. Gud som blev människa avstod himlens skönhet och lät sig födas, inte i slottsmiljö utan i ett stall. Han levde som flyktingbarn, blev hånad av sina bröder. Missförstådd av många, falskt anklagad, sviken av sina närmaste vänner, förådd och överlämnad till sina förföljare av en vän (Han som inget ont hade gjort). Han blev sönderslagen och till sist fastspikad och upphängd på ett kors. Hans blod rann ner och färgade korset rött. Men det blodet var inte från vem som helst, utan det var Guds egen sons blod. Jesus hade själv, tillsammans med sin Far, Gud själv, valt att bli människa och han visste hela tiden vad som väntade. Döden på ett kors. Men ett fullkomligt liv, ett fullbordat uppdrag som gjorts utan något felsteg gjorde att döden fick ge vika och erkänna livet som segrare. Jesus knäcker döden och blir levande igen för att aldrig mera dö. Han lever i dag! Han lever idag för att alla som tror på Honom skall ha liv som han har liv. Han vill att Hans liv skall finnas i oss.
Är det möjligt? Ja! Vi kan få leva i en relation med Jesus idag. Han har gett oss sin Ande och han gör det möjligt för oss att umgås och leva ett liv tillsammans med Gud själv. Genom den helige Ande kan Jesus flytta in i oss. Helt ofattbart, men inte desto mindra sant.
Att leva!
Det bästa livet att leva är att leva med allt vi är och har tillsammans med Honom som blev till liv för vår skull. Jesus är hans namn.
När vi inbjuder och ger hela vårt liv till Jesus, tror på och litar på att Han är för oss, älskar oss och att han har full koll och kontroll (Som universums skapare och sammanhållare är han någon man kan luta sig mot. Det finns ingen större än Han) tror jag att livet i överflöd kommer börja porla fram inifrån.
Det står så här ”Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som skriften säger” (Joh 7:38)
Jesus är hemligheten till ett överflödande liv
Och för att avsluta det hela måste jag tala om att jag idag är en helare person än jag någonsin varit. Jag är inte längre kvar i den ökenperiod som varade flera år. Fortfarande skör, men helare nu än innan och väldigt tacksam till min Livsgivare för att Han aldrig övergav eller släppte taget om mig. Min Tröstare och Medvandrare i livet. Jesus är Hans namn
