PSALMA

Ja, nu är det fullt upp med studier. Organisation och ledarskap gäller den här helgen. En kul och intressant dag är lämnade bakom.

Hur ser debatten ut om FRAMÅTVÄNDA BARNVAGNAR?

Barnvagnar har funnits ända från tidigt 1700tal men först en bit in på 1800talet tog användandet av barnvagnen fart, men var begränsat till samhällets överklass såväl i Sverige som i övriga Europa. Inte förrän en bit in på 1900talet kom barnvagnen i allmänt bruk. Behovet av barnvagn har alltid varit detsamma – att på ett bekvämt och säkert sätt kunna transportera barn vid till exempel promenader.[1]

Under 1900talet var barnvagnarna vända så att barnet såg den som körde. Idag körs de flesta barn i barnvagnar som är framåtvända.

Frågan om det är bra för barn att åka i en framåtvänd vagn är inte ny, men har aktualiserats i Sverige under våren 2011 då en underökning gjord vid Dundee University´s School of Psychology i Storbritannien har uppmärksammats i massmedia.

Denna vetenskapliga studie som gjorts av den skotska psykologiprofessorn Suzanne Zeedyk beskriver hur barn som åker i framåtvända barnvagnar utvecklas sämre än de som åker bakåt. Barnen skrattar och pratar mindre och har högre hjärtfrekvens och har svårare att somna än barn som har ögonkontakt med sina föräldrar. Undersökningen ingår i en nationell upplysningskampanj som går under benämningen ”Talk to your baby” som syftar till att få föräldrar att prata mer med sina barn från det att de är nyfödda upp till tre års ålder. Detta är den första djupgående studie inom området hur barn upplever tiden i barnvagnen.[2]

Redan år 2001 säger barnpsykologen Britta Blomberg i en intervju med anledning av de framåtvända vagnarna att barn håller på att förlora en viktig kontakt med sina föräldrar.  Föräldrar tror att de stimulerar barnen när de får titta ut ur vagnen. Men i själva verket skulle barnen behöva se sina föräldrars ansikten. De är tryggheten.[3]

Jag har följt några bloggar som skrivit om ämnet, bla på familjeliv.se. Några få mammor skriver att deras barn alltid verkat nöjda och glada och att de inte kunnat märka av någon stress. Men hos flera mammor kan man märka en oro och ett dåligt samvete över att man kört sitt barn framåtvänt. De flesta av de mammor som försvarar framåtvänd barnvagn använder sitt eget barns nyfikenhet som argument. Flera skriver att deras barn hängt ut över vagnen för att se vad som händer omkring. Barnet har varit mer intresserat av allt annat än att se föräldern och det är orsaken till att man låtit barnet sitta framåtvänd. Många mammor tycker inte de argumenten håller, för barn som sitter mot sina föräldrar behöver inte hela tiden titta på den som kör vagnen för att veta att den är där. [4]

Karin Lund som själv har en framåtvänd barnvagn skriver i sin blogg att hon tycker det är fel att skylla på barnvagnen. Det är vi, föräldrar, som måste ändra på vårt beteende och börja prata med barnen. Sluta prata i mobiltelefonen och fokusera på barnet istället. Det är inte ofta hon ser att en förälder är engagerad i barnet i vagnen under en promenad på stan, utan oftare ser hon att de pratar i mobil under tiden.[5]

Ett problem i dag, menar Gun Forslund Tuominen, är att föräldrar litar på sitt sunda förnuft alldeles för lite när det gäller barns utveckling och uppfostran. ”Föräldrar är väldigt upplysta och översköljs av en mängd information om vad som är bra och mindre bra för barnet. De tar åt sig av alla nya rön men det är lätt hänt att de glömmer bort att lita till sin egen magkänsla.”[6]

De flesta föräldrar är helt eniga om att man behöver prata mycket med sina barn. Problemet är bara det att de flesta inte gör det när barnet sitter framåtvänd. När man inte ser barnet är det automatiskt svårare att prata med och ha kontakt med sitt barn.. Det verkar som man glömmer bort barnet. En vanlig syn är att föräldrar pratar i mobiltelefon. Är det två vuxna som går med en vagn så pratar de med varandra istället och inte med barnet. Barnet blir inte inkluderat. Varken verbalt eller med ögonkontakt. Men detta är också vanligt när barnet är vänt till föräldern, även om det inte sker i lika stor utsträckning.

Cilla, är en fyrabarnsmamma i Stockholm. En av hennes vagnar är en Urban Jungle, den vagn som startade den här trenden. Hon har använt den till sitt yngsta barn. Problemet med vagnen är liggdelen som är så liten att sonen växte ur den redan efter några månader. Cilla har försökt sätta sig in vad barnet upplever när de är ute och promenerar. Så länge de promenerar i kvarteret där de bor är det både lugnt och bekant för barnet. Där är det också lättare att prata med barnet. När de kommer ut ur kvarteret så är det högre trafik och barnet får istället bilarnas strålkastare rakt i ögonen. ”Ibland möter vi en hundägare och jag ser ju inte om sonen tycker hunden är otäck och om han blir rädd.” Det hon märker tydligt är att hennes son sover sämre när han suttit i den framåtvända vagnen. ”Tänk då på alla intryck barnen får när de är mitt i stressen i stan” [7]

Det är ju just för livet i innerstaden som de framåtvända vagnarna är konstruerade, och kallas ofta för cityvagnar. Det är extra troligt att man väljer cityvagnen när man ska till stan  för att den är så smidig och ofta har en bra varukorg. Samtidigt, ur barnets perspektiv, så är det här som de snabbaste och mest växlande intrycken kommer.

- I en framåtvänd barnvagn mitt i fredagskommersen i ett varuhus är det mycket som vill ha ens uppmärksamhet. Ben som rusar mot en och viker av i sista stund. Skyltar i glada färger som flimrar förbi. Blinkande lampor. Sorl. Ljud från mobiltelefoner, musik ur högtalare och personalutrop i affären. Barnen får inte hjälp med att sålla bland all information som når dem, säger Britta Blomberg.[8]

Hugo Lagerkrantz , professor i barnmedicin vid Karolinska institutet och överläkare vid Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm, är emot både framåtvända barnvagnar och många av de babyaktiviteter som finns menar att i storstäderna lever många av dagens spädbarn ett hektiskt liv med en massa yttre intryck. Även om intrycken kanske inte är direkt skadliga för spädbarnets hjärna, stjäl de tid och energi som hellre borde ägnas åt den viktiga kontakten mellan barnet och föräldern.[9]

Psykologer och barnläkare menar att barnen överstimuleras.

Om man sätter sig in i vad ett barn upplever vars hjärna inte har utvecklats färdigt ännu och inte kan sortera intryck så kanske det blir mer förståeligt. Ett problem är att vi som vuxna väldigt ofta utgår från oss själva.

Suzanne Zeedyk säger att vi måste sluta se barnvagnen som bara ett transportmedel och ta mer hänsyn till barnets upplevelse i vagnen eftersom vi vet att barnets tidiga erfarenheter är viktiga för hjärnans utveckling. [10]

Eftersom familjen redan tillbringar många timmar isär på dagis och jobb tycker Lagerkrantz att man borde ta vara på barnvagnspromenaden som ett gyllene tillfälle till kommunikation.[11]

Många experter bekräftar att vad forskningen kommit fram till stämmer och  anser att så länge barnet har behov av en barnvagn bör det kunna åka baklänges.  Louise Hallin är barnpsykolog och hon berättar att föräldrar ofta frågar när det är lämpligt för barnet att åka framåtvänd i vagnen. Hennes svar är att det aldrig är lämpligt. Om barn vill titta framåt kan man vända på vagnen, men bara för en kort stund.[12] Hugo Lagerkrants går så lång att barnet bör sitta så att det har ögonkontakt med den som kör ända upp till 3-4 års ålder.[13]

Många mammor som själva kör bakåtvänd barnvagn är upprörda över att föräldrar kör sina barn framåt. Anna Toss, chefredaktör på föräldranätet, är en av dem. En bebis som sitter framåtvänd är helt försvarslös mot både intryck och krockar. De kan inte ens veta vem det är som kör vagnen.[14]

Trots att forskningen gjordes 2008 håller trenden i sig med framåtvända barnvagnar. Varför väljer så många föräldrar framåtvända barnvagnar?

De flesta idag vill ha en vagn som är lätt och smidig, är stabil och lätt att ta av och på bussar och som tar mindre plats i bilen när man fäller ihop den än klassiska barnvagnen, osv. Detta är vad många söker idag och i det läget tänker många inte på att de inte ser barnet när vagnen är framåtvänd. Sen spelar naturligtvis priset också en stor roll.

Anna Toss tror att föräldrar väljer framåtvänt för att det är trendriktigt. Man vill ju passa in. Man är stressade och oroliga och rädda för att barnen inte skall bli självständiga. Rent instinktivt väljer ju de flesta föräldrar att ha det nyfödda barnet mot sig, för man vill ju ha koll på barnet. En slags beskyddarinstinkt.[15]

Björn Happala, barnvagnsförsäljare på Baby proffsen berättar att många föräldrar blir förtvivlade när de inser att de inte har kontakt med barnen i vagnen. Det är vanligt att man försöker sälja den första vagnen och köper en till vagn, för man saknar kontakten med sina barn.[16]

För flera föräldrar är det som forskningen visar någon helt nytt och de är besvikna på BVC där man inte fått någon information om barnvagnarna och hur barnet bör vara vänt. Och Zeedyk vill inte klandra föräldrar, för informationen har varit bristfällig. Men nu hoppas hon att barnvagnstillverkarna tar sitt ansvar.

Gun Forslund Tuominen, barnpsykolog inom barnhälsovården i Uppsala län, tycker inte att föräldrar behöver ta studien på för stort allvar. Samtidigt medger hon att små barn behöver ögonkontakt med mamma eller pappa för att känna sig trygg och att det är viktigt att prata med sina barn. Om föräldrarna inte ser barnet så blir kommunikationen bristfällig, därför är det viktigt att man går fram ofta till barnet och tittar till det och pratar med det, säger Gun Forslund Tuominen.[17]

Lotta Lundqvist, krönikör, kör framåtvänd barnvagn och är en av de mammor som tycker barnvagnslarmet är fånigt. Hon känner inte igen sig. Först får hon dåligt samvete och funderar på om han skall lägga ut vagnen på blocket. Innan hon köpte sin vagn läste hon på ordentligt och allt hon hittade om vagnen var positivt och alla som haft en likadan verkade nöjda. Hon var själv nöjd tills hon fick reda på forskningsresultaten. Efter det har hon iakttagit sin dotter extra mycket under deras promenader och hon har sett glad och nöjd ut. Lotta brukar ofta köra vagnen med en hand och gå bredvid för att kunna prata med dottern när hon är vaken och antyder att så gör väl de flesta som har en trehjulig vagn.

Lotta refererar till Zeedyks forskning som visar att barn som sitter framåtvända har svårt att somna, men Lottas dotter somnar oftast när de varit ute en stund. ”Jag hänger en filt över suffletten så att det blir tyst och mörkt och precis som när hon låg i liggdelen sover hon betydligt längre i vagnen än hemma i spjälsängen. Ganska enkla lösningar på upphaussade problem. Jag är ingen barnforskare, men mörker och frisk luft brukar vara en bra grej när man har svårt att sova.”[18]

Roland Sennerstam är författare och barnläkare sedan många år. Han möter varje vecka ca 30 barn som är yngre än ett år och gång på gång ser han hur många föräldrars iver att göra barnen glada leder helt fel.  Den framåtvända barnvagnen är en sådan sak. Föräldrarna vill naturligtvis väl när man vill att barnet skall se och upptäcka så mycket som möjligt av promenaden. De flesta föräldrar är väl medvetna om att barn behöver bekräftelse och att föräldern hela tiden är en återkopplingspunkt för barnet. Barnet checkar av för att få bekräftelse och känna trygghet. I hemmen verkar detta vara en självklarhet.  Men när barnet sitter i barnvagnen så praktiseras inte detta längre. ”Föräldern släpper sin roll som återkopplingsstation, skriver Sennerstam. Barnet får inte hjälp att tolka vad det ser eller sortera alla de ljud som strömmar emot det. Det sensoriska inflödet av ljud- och synintryck hamnar helt osorterat i barnets växande hjärna och blir ett obegripligt brus.”[19]

Kristina Törnvall på barnexperten i Stockholm tror att många föräldrar har lite bråttom att barnen skall bli stora fort. Man kanske tror att barnen tröttnat att titta på sina föräldrar och vill se något annat. Man utgår ofta från sig själv som vuxen, för det är ju föräldrarna som styr när de vänder barnen.[20]

Lagerkrantz  uppmanar föräldrar att ta det lugnt. Han menar att barn bara behöver måttligt med stimulans och utvecklas bäst av att bara vara tillsammans med sina föräldrar.

Cilla, fyrabarnsmamman i Stockholm, tror att en av orsakerna till att vi vänder på våra barn så tidigt beror på att vi vill att de ska bli stora så fort och vi lever i ett alldeles för högt tempo där vi blivit beroende av att ha nya intryck hela tiden. Hon menar att vi är hyper stressade och att barnen dras med i den här stressen. Cilla tror inte att det är barnvagnen som är problemet utan hela tankesättet. Att vi skall hinna med så mycket och ha nya intryck hela tiden. ”Barnen får betala ett högt pris för att vi föräldrar skall ha en snabb vagn så vi hinner med allting, säger Cilla.”[21]

Men vad skall man då göra om man har ett väldigt nyfiket barn som vill sitta framåtvänd?

Har man en framåtvänd vagn så är det viktigt att man stannar och går fram till barnet med jämna mellanrum och stämmer av hur barnet mår. Och framförallt ska man inte sluta prata med sitt barn.

Susanne Christensson

[2] Anna Hellberg. www.unt.se, Att sitta framåtvänd kan överstimulera barnet

[3] Eva-Lotta Eriksson, Visst spelar det roll hur vagnen är vänd, www.aftonbladet.se, 2011-05-09

[4] Blogg, Vadtycker du om framåtvända barnvagnar, www.familjeliv.se, 2011-05-10

[5] Karin Lund, Framåtvända barnvagnar stressar barnen, www.karinlund.com, 2011-05-13

[6] Anna Hellberg, Att sitta framåtvänd kan överstimulera barnet, www.unt.se, 2011-05-13

[7] Katarina Gunnarsson, Barnvagnar, www.sverigesradio.se

[8] Eva-Lotta Eriksson, Visst spelar det roll hur vagnen är vänd, www.aftonbladet.se, 2011-05-09

[9] Hugo Lagerkrantz, Hektisk tid för barns hjärnor, http://www.svd.se 2011-05-11

[10] Anna Sandström, www.sverigesradio.se

[11] Hedvig Eriksson, ont om bakvända vagnar, www.svt.se, 2011-05-13

[12] hedvig.eriksson, int om bakvända vagnar, www.svt.se, 2011-05-13

[13] hedvig.eriksson, ont om bakvända vagnar, www.svt.se 2011- 05-11

[14] Anna Toss, säg nej till lyxvagnar, www.foraldrar.com 2011-05-10

[15] Anna Toss, säg nej till lyxvagnar, www.foraldrar.com 2011-05-10

[16] Katarina Gunnarsson, www.sverigesradio.se studio 1

[17] Anna Hellberg http://www.unt.se, Att sitta framåtvänd kan överstimulera barnet

[18] Lotta Lundqvist, www.cityskane.se

[19] Roland Sennerstam, www.unt.se

[20] Eva-Lotta Eriksson, Visst spelar det roll hur vagnen är vänd, www.aftonbladet.se, 2011-05-09

[21] Katarina Gunnarsson, www.sverigesradio.se studio 1

Inte att förringa är glädjen över livet. Att känna glädje över att få vara till, att kunna andas, röra sig, känna, se, höra, dofta, smaka.

Att bara existera eller att leva så fort att man inte hinner uppskatta vardagens underverk, det enkla, det som kan synas litet, är det att leva? Det är klart, om hjärtat slår och andningen fungerar och jag har förmågan att kommunicera med andra, då är det klart att jag lever. Men är det att verkligen leva?

Jesus säger i Johannes evangelium (Joh 10:10) så här; ” Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och förgöra, men jag (Jesus) har kommit för att ni skall ha liv och liv i överflöd”. Vad innebär det?

Jag skrev en sång vid ett tillfälle då jag var väldigt trött. Eftersom bönen (jag pratar med Gud) alltid varit en del av mitt liv så blev det naturligt att sången blev formad som en bön till Honom. Så här är en del av texten:

Allting andas mörker, Du finns här ändå

Allting andas tomhet, Du finns här men kommer Du förstå

Jag vet att ljuset finns i Dina ögon, men jag kan inte se

För trötthet har kommit emellan och jag kan varken se eller höra Dig

bara vet att Du finns

Mina läppar har slutat att tala, som om någon stängt min mun

vill uttrycka något men kan ej, i mitt inre känns allt som en dröm

Jag ser Dig som genom ett fönster

vill nå Dig men kommer inte ut

Jag ser Dig klart men som genom glas

Gud låt allting bli som förut, som innan jag kom hit

Jag lever, jag andas, jag lever

men är detta livet något liv

Vad är skrattet, var är leken, var är sången

som alltid förut funnits i mitt liv

Jag lever, jag andas, jag lever

men är detta livet något liv

nu bara andas jag

och vet att jag är till

Då, när jag skrev den här sången var jag väldigt trött. Ville bara hitta en plats för vila. Jag hade inte hittat en bra rytm i livet, balansen mellan att ge ut och fyllas på, utgivande och återhämtning. Men en sak visste jag, och det var att Han som gett mig livet ständigt fanns nära och att hos Honom fanns kraft och vila. Och fastän jag bedövad av min trötthet inte kunde känna närvaron avv att Han var där, så vågade jag tro att fanns där och ville ta emot mig. Den Gudsbild jag har gav mig det modet. Jag är väldigt glad för den Gudsbilden.

För mig kändes det bara som om jag fanns till, andades. För mig var inte det att leva så som jag ville att livet skulle levas. Idag, femton år senare, ser jag att ibland så är detta en del av livet. Då var jag väldigt trött men för en kort, väldigt begränsad tid. Några år senare skulle jag gå in i en helt annan dimension av trötthet och tomhet. Utmattad och deprimerad. Vad var det för liv då? Mörker, ångest och depression… Är det att leva? Ja, även om det inte är ett överflödande liv precis. Det kanske mer handlar om att överleva. Blott en dag ett ögonblick i sänder…

För mig är den stora trösten att Den Gud jag tror på inte skyr sådana tillstånd. Han lämnar oss inte i de svåraste och mörkaste tiderna, Han finns nära oss oavsett vart vi befinner oss i livet.

”Om jag sa: mörker må omge mig och ljuset bli natt omkring mig, så skulle själva mörkret inte vara mörkt för dig, natten skulle lysa som dagen, ja, mörkret skulle vara såsom ljuset” (Psaltaren 139:11-12)

”Om jag än vandrar i dödskuggans dal så fruktar jag intet ont, ty Du är med mig, Din käpp och stav, de tröstar mig” (Psaltaren 23:4)

Att leva!

Död och skugga är en del av livet, men att leva i gemenskap med Herren, med Jesus, är att leva i gemenskap med Honom som är ljus. Inget mörker finns i honom. Mörkret måste skingras när ljuset lyser. Att komma ur mörkret sker genom att låta Honom som är Ljuset få större plats i våra liv. Ju starkare Han får lysa med sitt ljus i oss, desto mindre möjligt för mörkret är det att bli kvar..

Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte fått makt därmed (Joh 1:5)

Att leva! Ett liv och ett liv i överflöd, vad innebär det?

I livet ingår ju både glädje och smärta, lidande och tröst, sår och helande…

Att leva med Honom som smakat livets hela register det tror jag ger verkligt liv. Han, Livets Konung, blev till i en kvinnas kropp, född som varje barn föds och till sist dör han, men genom en brutal avrättning. Gud som blev människa avstod himlens skönhet och lät sig födas, inte i slottsmiljö utan i ett stall. Han levde som flyktingbarn, blev hånad av sina bröder. Missförstådd av många, falskt anklagad, sviken av sina närmaste vänner, förådd och överlämnad till sina förföljare av en vän (Han som inget ont hade gjort). Han blev sönderslagen och till sist fastspikad och upphängd på ett kors. Hans blod rann ner och färgade korset rött. Men det blodet var inte från vem som helst, utan det var Guds egen sons blod. Jesus hade själv, tillsammans med sin Far, Gud själv, valt att bli människa och han visste hela tiden vad som väntade. Döden på ett kors. Men ett fullkomligt liv, ett fullbordat uppdrag som gjorts utan något felsteg gjorde att döden fick ge vika och erkänna livet som segrare. Jesus knäcker döden och blir levande igen för att aldrig mera dö. Han lever i dag! Han lever idag för att alla som tror på Honom skall ha liv som han har liv. Han vill att Hans liv skall finnas i oss.

Är det möjligt? Ja! Vi kan få leva i en relation med Jesus idag. Han har gett oss sin Ande och han gör det möjligt för oss att umgås och leva ett liv tillsammans med Gud själv. Genom den helige Ande kan Jesus flytta in i oss. Helt ofattbart, men inte desto mindra sant.

Att leva!

Det bästa livet att leva är att leva med allt vi är och har tillsammans med Honom som blev till liv för vår skull. Jesus är hans namn.

När vi inbjuder och ger hela vårt liv till Jesus, tror på och litar på att Han är för oss, älskar oss och att han har full koll och kontroll (Som universums skapare och sammanhållare är han någon man kan luta sig mot. Det finns ingen större än Han) tror jag att livet i överflöd kommer börja porla fram inifrån.

Det står så här ”Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som skriften säger” (Joh 7:38)

Jesus är hemligheten till ett överflödande liv

Och för att avsluta det hela måste jag tala om att jag idag är en helare person än jag någonsin varit. Jag är inte längre kvar i den ökenperiod som varade flera år. Fortfarande skör, men helare nu än innan och väldigt tacksam till min Livsgivare för att Han aldrig övergav eller släppte taget om mig. Min Tröstare och Medvandrare i livet. Jesus är Hans namn

Nu är det kväll och jag är gott mosig i huvudet på grund av förkylning…

Vilket sätt att börja en blogg! Det skall bli spännande att blogga. Jag har under många år, från och till skrivit ner mina tankar, så det blir väl en slags fortsättning, eller förlängning kanske.

Just nu pågår mycket tankar om framtiden. Står i en slags brytningstid och vad framtiden bär med sig är ganska ovisst. Men det är samtidigt spännande. Men jag är mest nyfiken och ibland lite otålig. Vill helst veta på en gång vad som kommer näst för det mesta. Där kommer träningen i att förtrösta in. Kan man lära sig förtrösta. Jag tror det, när man har någon som är större än en själv att förtrösta på.

Min förtröstan sätter jag till Herren, Skaparen och Upphovet till allt liv. Det måste ju vara En som verkligen går att förtrösta på. Trofast och Sann är två av hans Namn.

Det finns en Bibielvers (Jer 39:11) där Herren säger ”Jag vet vilka tankar jag har för er, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp” Eftersom det är den Gud jag tror på som säger detta, så vill jag förtrösta på Honom! Han är värd det helt enkelt!

Det här blir min början, och även om framtiden finns mycket i mina tankar stundtals så är det bästa att verkligen vara närvarande i nuet! Leva nu och här! Och här och nu (förutom förkylning) är en väldigt härlig tid!

Nu är det snart premiär för min blogg.